Prinseløner.

 

 

Det hev verkeleg hendt, at Regjeringi hev sendt Stortinget Framlegg um aa gjeva 14000 Kr. til prins Oskar. Men me spaar, at dei ikkje er noko fælt heite for det, um dei skal tala etter sin eigen Hug. Men det er for aa gjera Kongen til Lags, at dei sender det fram for Tinget.

 

Jamvæl i Sverike er det stor Undring yver, at eit slikt Krav kjem fram; det er Meiningi, at Svenskarne maa punga ut med Brorparten kann ein vita. Det som allvist gjer, at Svenskarne undrast, er dei Ord, som Statsministar Posso sagde i Riksdagen, daa Løni aat Krunprinsen var aa Vange. Han fortalde daa, at dei yngre Prinsarne hadde fenget sopas Arv, at dei trengde aldri, um nokor Løn av Staten til aa berga seg, men Krunprinsen hadde ingen Ting fenget, difor burde han faa, og difor fekk han ogso. Likevæl kjem det no Krav um Pengar aat dei andre. Kongen sjølv hev haldet ein lang Tale i det svenske Statsraadet, og bedet um 26.000 Kr. aat Oscar. Denne Talen er avtrykt i svenske Blad. Den byrjar so:

 

Både som Konung och Fader känner jag hjertat uppfyldt af lifliga bekymmer, når jag tänker på Mina yngre Söners framtid.

 

Jag har gifvit dem en så vårdad uppfostran som møjligt. Tack vare i främsta rummet deras Moders omvårdnad hafva de blivit gode och aktningsvärde unge män., hvilka förtjena alla rättänkandes förtroende och kärlek.

 

Mina Söners anspråk äro ej stora, med afseende på hva de vänta af andra. Endast på sig sjelva ställa de store fordringar. Hittills hafva de uppfyldt alla rimliga anspråk. De hafva aflagt ej blott nöjaktiga utan särdeles berömvärda student- og militärexamina samt tjenstgjort i underordnade militära grader.

 

Men när Mina Söner allså underkastat sig prof och ansvar så som andre unge svenske män, ega de då också samma utsigter som dessa till en sjelvständig ställning med afseende på utkomst och verksamhet? Ingalunda.

 

Sveriges regjeringsforms §§ 44 och 45, Norges Grundlovs § 21 och 36 samt Successionsordningens § 5 inskränka deras medborgerliga frihet och rättigheter så i personlig som ekonomiskt hänseende; i politisk äro de uteslutne från den einskilde män tillkomande rösträtt och varbarhet. Internationale hänsyn pålägga dem äfven vissa band. De få ej, utan att förlora sin lagstadgade arfsrätt, genom enskilda giftermål följa en möjligen uppkommande hjertats böjelse. De få ej bekläda civila embeten, ej heller resa hvart de vilja, äfven sedan de äro myndige, och på senare tider har det varit bruktligt, at de för sin militärtjenst ej erhålla godtgörelse, i hva form som helst, oaktad de i sin tjenst äro utsatta för laglig ansvar så som andra.

 

Arfprinsar enligt grunlagarne, äro de också som sådane bundne eller inskränkta i sin menskliga frihets utöfning, utan at någon deremot svarande förmån från statsverkets sida hittills blifvit dem beredd.

 

So minner han um korleis det hev voret fyrr, daa alle kongelege Personar hadde flust upp med Pengar serskilt av Statskassa. Og han synest det var tregalegt, um Sønerne til Oscar den andre skulde hava klenare Vilkaar enn Sønerne til Oscar den fyrste. Han meiner, at ”försvinnande obetydligt för Statsverket är det offer Jag begär, Statsverket eger mera än tilräkliga medel dertill utan någon ny pålaga”.

 

Finansdepartementet innsteller ”underdanigst, at det naadigst maa behage deres Majestæt” aa skriva Namnet sitt paa Innstellingi, og det gjer Kongen med sovorne Ord:

 

Hans Majestæt skulde, ved hoslagt at lade følge Finans- og Tolddepartementets underdanigste Indstilling angaaende Appanage for Hs. Kgl. Høihed Prins Oscar, herved naadigt indbyde Norges Riges Storting til at fatte Beslutning om, at der af den norske Statskasse bevilges Hs. Kgl. Høihed Prins Oscar en Appanage af Kr. 14,000 aarlig fra 15de November 1886 at regne”.

 



Frå Fedraheimen 27.03.1886
Elektronisk utgåve 2007 ved Norsk Ordbok 2014 og Nynorsk kultursentrum